En översyn av översynen

Så, jag har läst den här rapporten från Statskontoret ”Det framtida behovet av teckenspråks- och skrivtolkar. En översyn av tolkutbildningarna vid folkhögskolorna”. (Varför det, undrar ni. Har hon ingen hobby, undrar ni. Jag undrar detsamma).

Genomgående i rapporten används audistiskt språk och audistiska begrepp som "tack vare" att döva får CI, "allvarligt" hörsel- eller talskadade (jag är inte allvarligt hörselskadad, jag är roligt hörselskadad) och så vidare.  Utredarna gör också antaganden om att CI kommer att göra barn hörande - utan att själva lägga fram stöd för det i sin rapport, tvärtom så lägger de fram forskning som manar till försiktighet och stor flexibilitet när det gäller barnens språk (dvs barnen bör få både teckenspråk och tal).

Några sammanfattningar: Utredarna föreslår att antalet nyutbildade teckenspråkstolkar kan halveras framöver (på grund av vad de bedömer är ett minskat behov av teckenspråkstolkar, jag återkommer till detta). De föreslår också att antalet folkhögskolor som ska bedriva teckenspråkstolksutbildningen ska minskas från dagens 7 till 2-3, och de föreslår att det ska bli Fellingsbro, Södertörn och kanske även Västanvik. Detta ska leda till en besparing på 20 miljoner kronor. De vill även öka antalet utbildningsplatser för skrivtolkar något. De vill också satsa på kompetensutveckling och fortbildning av tolkar och tolklärare.

Vissa delar av förslagen tycker jag är mycket bra – som att yrkesverksamma tolkar ska få fortbildning (tex tolkning till/från engelska, sakkunskap inom olika områden, konferenstolkning osv). Det tror jag, precis som utredarna, att det finns ett stort behov av. Det uttalade syftet med att minska antalet utbildningsplatser och folkhögskolor är för att höja nivån på de tolkar som utexamineras. Enligt rapporten är det många arbetsgivare idag (tolkcentraler och tolkbolag) som tycker att många nyutbildade tolkar håller en för låg nivå på sin tolkning, och det vill man komma till rätta med. 

Det låter ju bra – men mer om det tycker jag är svårt att säga för jag känner mig inte tillräckligt insatt. Märkligt kan tyckas eftersom jag just läst en hel rapport på temat? Det är för att resonemangen i rapporten ibland är så uppått väggarna tokiga. Det känns som att de har bestämt sig för vad slutsatsen ska bli på förhand (nämligen: CI kommer att göra att behovet av teckenspråkstolkar minskar) och sedan bara försökt passa (och pressa) in alla fakta och upptäckter till att passa den slutsatsen. 

För till exempel läser jag i rapporten:  

•    Totalt ökade kostnaderna för olika tolktjänster som samhället tillhandahåller med knappt 7 % mellan 2011 och 2014

•    Landstingens kostnader för tolktjänst har ökat med nästan 6 % mellan 2011 och 2014 - en kostnad som landstingen själva stått för, i och med att bidraget från Socialstyrelsen som de får för utförandet av verksamheten varit detsamma sen 2010.  

•    Kostnaden för bildtelefoni har ökat med 7 % mellan 2011 och 2014, och sedan 2009 har kostnaden ökat med 80 % genom att användandet har ”ökat markant” (70 % fler personer använde tjänsten 2014 jämfört med 2009). Antalet tolktimmar genom bildtelefoni har ökat med 45 % och enligt utredningen ”tycks fortsätta i allt snabbare takt”

•    AF:s kostnader för bidrag för teckenspråks- och skrivtolkning har ökat med 27 % mellan 2011 och 2014.

•    SPSM:s tilläggsbidrag för teckenspråkstolkning för elever med ”sådana behov” ökade med 39 % mellan 2011 och 2014

•    Bidraget till RTT har höjts med 1 miljon kronor sedan 2013 (då det var 9 miljoner, nu är det 10 miljoner).

Däremot har bidragen till universitetstolkning minskat med 6 % från 2011 till 2014. Det framgår inte varför, om det beror på minskat antal elever som studerar med tolk, eller något annat? Det skulle vara intressant att få veta. 

Fortsätter vi vidare i rapporten ser vi att antalet tolkanvändare och antalet utförda tolktimmar ökar (baserat på hur många som är registrerade på tolkcentraler). 1989 var siffran 5000 personer, 2010 var den 6200 och idag är den 7365, den har alltså ökat med 18 % den senaste femårsperioden. 

Behovet och efterfrågan har alltså ÖKAT inte MINSKAT de senaste åren. 

Mer siffror: 


* Antalet utförda tolktimmar har ökat med 7 % mellan 2010 och 2014.

* Ca 4 % av alla beställda tolkuppdrag blir ej genomförda pga tolkbrist.

Utredarna skriver att en av anledningarna till att de bedömer att tolkbehovet kommer att minska är att fler barn idag får CI inopererat vilket dom ”antar” kommer att leda till att behovet av teckenspråkstolk minskar. Lite senare i rapporten skriver dom att ”det mesta tyder på att den ökade användningen av cochleaimplantat kommer att minska behovet av teckenspråkstolkning på sikt”. Men vad detta ”det mesta” som de baserar sitt ”antagande” på, består av vet jag faktiskt inte, för några sådana konkreta fakta framkommer inte i rapporten, de kanske bara sitter och killgissar där borta på statskontoret?

För de fakta som faktiskt presenteras är istället dessa: Alla siffror på ökad efterfrågan som jag redan skrivit ut ovan; att tolkanvändare och tolktimmar ökar konstant och att det krävs mycket försiktighet och flexibilitet i prognoser om döva barn med CI:s kommunikationssätt.

Rapporten refererar också till en forskningsrapport gjord 2013 av FoU enheten i Skåne som konstaterar att:

”det fortfarande är oklart om enbart implantat räcker för att utveckla dövfödda barns förmåga att förstå egna och andras känslor och intentioner (mentaliseringsförmåga). Därför förespråkar man att vården fortsätter att ha en flexibel inställning kring olika kombinationer av implantat och teckenspråk” (s.33-34). 

Rapporten tar också upp andra projekt vid Lunds universitet där det har konstaterats att det inte finns några betydande skillnader mellan hörande barn och barn med CI upp till 18 års ålder när det gäller kommunikationsförmåga och läsförståelse, men - och det är ett stort men - utredarna konstaterar att dessa test utförts i kontrollerade miljöer där de döva (med CI) har konversationer med personer de känner och i tyst miljö. ”I bullriga miljöer, med fler personer närvarande, blir taluppfattningen sämre för personer med implantat”. No shit, Sherlock. Det hade väl vilken döv eller hörselskadad person som helst kunnat tala om. Döva personer lever tack och lov inte sina liv (ljud)isolerade i tysta bubblor där det bara befinner sig en person som de redan känner. Alltså: behovet av tolk kommer sannolikt kvarstå i situationer som inte liknar dessa ovan. 

Dessutom: 

”Enligt forskarna i Lund finns det stora skillnader mellan olika individer när det gäller hur pass väl de kan kommunicera med hjälp av implantaten. Implantaten fungerar också mer eller mindre bra beroende på i vilken miljö den döve visats i. Därför är det självklart med en flexibel inställning till olika kommunikationssätt, det vill säga kombinationer av implantat och teckenspråk, när det gäller barn med implantat.” (s.34). 

Dessa studier uppmanar alltså till försiktighet och en flexibel inställning till olika kommunikationssätt. Kan vara något som även utredarna borde ha haft i åtanke. Istället skriver de att ”personer födda 2004 och framåt kommer i huvudsak att kommunicera med talspråk och därmed inte behöva tolkning”. Det är ju sjukt absurt att en grupp utredare med noll dövkompetens (antar jag, nu är det jag som killgissar) sitter och gör antaganden om dessa barns liv! Dessa barn som är mellan 0-11 år idag, det är omöjligt för utredarna att veta hur deras behov kommer att se ut, när de blir äldre och skolan och den omgivande kommunikationen blir mer krävande, eller ännu senare när de kommer ut i arbetslivet. Vi som är döva och hörselskadade skulle ju kunna tala om att det är stor skillnad på att kommunicera med hörande som 11-åring och som 15-åring eller som vuxen. Men vi är ju bara döva, lol inte kan vi anses vara experter på våra egna liv liksom?? (Tänker dom?)

Och vad innebär det egentligen att använda talspråk som första språk? Det kan tänkas att en person med talspråk som första språk kommer att tala med sina vänner och sin familj, men fortfarande behöver teckenspråkstolk i miljöer med fler än två personer. Det är ju inte så många som beställer tolk till middagarna på vardagarna hemma med familjen - men desto fler som gör det till APT-mötet, kursen, föreläsningen osv. Det behovet kommer sannolikt finnas kvar. 

Men: Om personer med CI inte får lära sig teckenspråk säger det sig självt att de inte kommer ha behov av teckenspråkstolkar, det kräver ju att åtminstone den ena parten kan teckenspråk… Därför måste vi fortsätta jobba för att alla döva barn och deras familjer ska få rätt till teckenspråk. Då kommer också behovet av teckenspråkstolkar att finnas kvar, förstås. 

Barnplantorna refereras till i rapporten och menar att implantaten fungerar för de flesta – men eftersom Barnplantorna är en föräldraorganisation och inte en brukarorganisation behöver vi inte lägga så stor vikt vid vad de säger tycker jag, och det gör inte utredarna heller, det här är första och enda tillfället rapporten nämner BP, så låt oss inte haka upp oss på det utan raskt gå vidare.  

Istället har utredarna framförallt intervjuat SDR, HRF och FSDB. En mycket viktig sak som FSDB för fram i rapporten tycker jag är att färre än 400 personer med dövblindhet är inskrivna vid Tolkcentraler – av de ca 2000 som uppskattas ha dövblindhet. Det förklaras såhär: ”Enligt företrädare för brukarorganisationen Förbundet Sveriges Dövblinda beror det låga inskrivningstalet delvis på att deras medlemmar upplever att de inte får tolk i den utsträckning de önskar och därför slutar söka hjälp på tolkcentralen.” (s. 30). Hallå det här är ju sjukt allvarligt?!

Enligt utredarna finns redan nu för många tolkar, och jag har pratat med många teckenspråkstolkar som har samma bild. Men det handlar ju om i relation till de pengar som finns tillgängliga för tolkkostnader idag. Jag själv tex tycker att det största problemet är att jag har behov av mer tolk än vad jag faktiskt får, alltså är det pengar till tolkar som fattas för min del. Mitt behov syns ju dock inte i någon statistik över tolkbehovet, och inte i rapporten heller tyvärr, eftersom mitt behov främst finns på arbetsplatsen, där det finns ett pristak på hur mycket mitt behov får kosta (eftersom det är pengar från AF som finansierar tolkning i arbetslivet). När pengarna från AF är slut är dom slut och jag har ingen annanstans att vända mig, och mitt tolkbehov blir ett mörkertal. Hur stort detta mörkertal över det faktiska tolkbehovet är kan vi inte veta. Så himla synd att inte rapporten fångade upp detta! Rapporten fokuserar alltså bara på det faktiska antalet beställda tolktimmar, och till dessa finns det alltså för många tolkar idag - som jag har förstått det är detta en bild som delas av många teckenspråkstolkar - men säg gärna emot mig i kommentarsfältet om jag har fel. 

Rapporten konstaterar också att många tolkar har svårt att försörja sig på att jobba som teckenspråkstolk - men deras slutsats är att det beror på att det finns för många tolkar i förhållandet till antalet bokade tolktimmar. Ja alltså om det var jag som var utredare skulle jag tänka att de här svårigheterna att försörja sig kanske också beror på en ingångslön som ligger runt 19-21 000 kronor - men vad vet jag! 

Annat värt att nämna som står i rapporten:

·      Utredarna har missat att Sveriges dövas ungdomsförbund förkortas SDUF sen 3 år tillbaka, och inte SDU (pga uppenbara skäl).

·      Fellingsbro är i dagsläget den enda folkhögskolan som har engelska på schemat

·      Den låga lönen nämns i slutet av översynen men kopplas ej ihop med svårigheterna att försörja sig som tolk. (Utredarna kan ju ta en titt på Dövhallens föregående inlägg och diskussionen i kommentarsfältet kan en tycka).

·      Hälften av de teckenspråkstolkar som gör auktorisationsprovet klarar det, medan motsvarande siffra bland kontakttolkar (tolkar mellan talade språk) bara är 10%. 

·      Generellt (i enkätsvar) anställer tolkcentraler helst elever från Västanvik medan tolkbolag helst anställer elever från Södertörn. 

·      Enligt utredarnas antagande kommer det att finnas behov för ca 335 teckenspråkstolkar år 2065 (idag finns 426 yrkesverksamma teckenspråkstolkar). 

·      De erkänner själva att deras antaganden om hur många som kommer att ha behov av teckenspråkstolk i framtiden är mycket osäkra och bör tolkas med försiktighet. En ny prognos bör göras var tionde år ungefär, skriver dom. 

Varsågoda för analys. 

/Malin Kvitvær

Allmänt | |
#1 - - Linnéa:

Bra och tydligt inlägg! Jag har själv uppfattat situationen som du. Nu är jag själv bara tolkelev men jag har hört från olika lärare (som jobbar som tolkar) att behovet visst finns men problemet är att det inte finns tillräcklig finansiering.

Svar: Precis så är det!!
None None

#2 - - Göran Alfredsson:

Det är ju en härlig läsning... Håller med dig för det mesta! Det som jag reagerar på några punkter bland annat
"Vissa folkhögskolor har bättre rykte än andra" (Se sid. 77)
Samt också på (sid 62) "Önskemål om att fler ska auktorisera sig" så har man skrivit ner:

Folkhögskolorna är dock tveksamma till att införa auktorisation som ett krav. Bland annat har det riktats kritik mot själva provet som inte anses mäta den faktiska förmågan att tolka. Kammarkollegiet har dock inte några planer på att förändra utformningen av provet.

Så det här av de några punkter har jag fått en känsla över att det finns många punkter som är
oklara nu och det här har indirekt drabbas oss som tolkanvändare... Så kanske är det dags att sätta ner foten?

I övrig så har du Malin beskrivit bra! :-)

Svar: Jag känner inte till detaljer för hur auktorisationsprovet går till, men om det är något som folkhögskolorna är tveksamma till kan de ju driva den frågan. Måste inte vänta på att någon annan tar tag i det :)
None None

#3 - - Anonym:

Vilken otroligt bra analys och sammanfattning! Impad!
Håller helt med om det du skriver vad gäller teckenspråk för ci-barn. Behovet kommer minska eftersom föräldrarna uppfattar att barnen hör och talar bra och därför inte lär sig teckenspråk. Huruvida detta är en "fas" eller ej är svårt att säga. Ibland får jag känslan av att fler och fler föräldrar vill ge sina barn både tal och tecken. Och ibland känns det som fler och fler inte får annan information än att barnen kommer bli (i princip) fullt talspråkiga.
Det är hur som helst inte lika kontroversiellt att ha en ståndpunkt som förälder att vilja ge sitt barn alla kommunikatoonsmöjligheter idag jämfört mot för 10 år sedan.
Vad gäller dövblind-gruppen (som mitt barn tillhör) är ju behovet väldigt olika precis som funktionsnedsättningen är. För den som är helt blind och bara lite hörselskadad är teckentolk ju inte aktuellt alls. Så det känns då rimligt att den gruppen är mycket större än de som faktiskt använder sig av teckentolkar. (Antar att de inte tar upp blindtolkning eller taktiltolk. Orkade själv inte läsa mer än sammanfattningen på rapporten..)
Bra jobbat!

Svar: Hej! Tack för din kommentar! Ja absolut, om döva barn (med eller utan CI) aldrig får lära sig teckenspråk, kommer de heller inte kunna använda sig av teckenspråkstolkar. Men vad vi ser är att väldigt många hörselskadade eller döva med CI som inte fått lära sig teckenspråk som barn, väljer att lära sig det i vuxen ålder istället. Det blir aldrig samma som om dom hade fått lära sig det som barn - vilket är deras rättighet - men de kan ändå få ett fullvärdigt teckenspråk och även använda teckenspråkstolkar i många sammanhang.
Det är sant att det finns en stor variation inom gruppen personer med dövblindhet, men FSDB och DBU uppskattar att det är ett stort mörkertal bland deras medlemmar som inte beställer tolk som de har rätt till, för att de upplever att de inte får den sorts tolkning de vill ha. Jo, rapporten tar upp taktil tolkning.
None None

Upp