Grattis SDR!

 Vi på dövhallen vill säga 
Grattis till er första kvinnliga ordförande efter 91 år! 

Vi som medlemmar hos SDR är mycket stolta över er som är nu en del av den dövfeministiska historien. 

Lycka till Hanna Sejlitz och vi tror på dig! 

Grattis till er övriga i styrelsen och lycka till även er. 


Allmänt | | 4 kommentarer |

Följa upp diskussionen kring vår folkrättsliga status

Det är roligt att se många har läst och delat min tidigare artikel. Det visar på att vi döva tycker att vi förtjänar en bättre status än det vi har idag. Sen dess har jag hunnit med att luska vidare i frågan och skrivit en essä (den är lite för lång för att kunna publiceras på dövhallen hehe) men min slutsats i essän är densamma som jag kom fram till tidigare. Dock så har jag fått fram fler argument och fler forskare som har samma slutsats som mig.

Bland annat har jag gått genom boken ”Ögats folk” av Harlan Lane om döv etnicitet och härkomst beskriver han hur döva är del av etniska minoritetsgrupper och jämför med andra minoritetsgrupper utifrån värderingar, vanor och samhällsorganisationer. Boken är intressant och finns att läsas på svenska från Döviana (rekommenderas varmt) och deras argument var till exempel att dövvärlden och etnicitet hör ihop på grund av gruppens kulturella krafter kommer från språket och är förmedlare av traditioner, normer, uttrycksätt och värderingar. Döva värderar teckenspråk som kommunikativ, kulturell och en mäktig kraft för att kunna upprätthålla etnicitet.

Sen följde jag upp med en artikel av Sarah C E Batterbury och Paddy Ladd “Sign Language Peoples as indigenous minorities: Implications for research and policy” där de gick ett steg längre och gjorde jämförelser med ursprungsbefolkningen. Jämförelserna var enligt mig rimliga och visar på att döva är solklart en grupp som ska skyddas. Dock så krävs det mer forskning och folkrättsliga argument om det är ursprungsbefolkningen vi ska jämföras med tycker jag. Andra argument kom från bland annat Ben Bahan i artikeln ”Memoir Upon the Formation of a Visual Variety of the Human Race” där det finns data på att vi döva har en annan visuell kraft och uppfattar visuella förändringar snabbare.

Det som var mest intressant med min analys var att när jag läste rapporten ”Våga vara minoritet - En rapport om minoritetsrättigheter i Sverige 2012” av slogs jag av att minoritetsgruppernas kamp och mål är densamma som vi siktar på. Minoritetsgrupperna påpekade t.ex. vikten av att få egen identitet och de dåliga effekterna av hård assimileringspolitik under historien där de inte fick utbildning på sitt språk. Jag rekommenderar er att läsa rapporten för att förstå liknelserna mellan grupperna.   

Hur ska vi gå vidare från detta? För att kunna diskutera detta vill jag lyfta upp en intressant aspekt som är att SDR har gett avslag på Malmö dövförenings motion på att jobba för en bättre lagstiftning. Deras yttrande på teckenspråk kan ni se här http://www.sdr.org/kongress2013/motioner-och-yttranden/lag-och-forordningar/5-teckenspraket-motsvarar-ej-de-nationella-minoritetsspraken

Jag hoppas att SDR följer upp min tidigare artikel och jämför skillnaderna mellan de två olika lagstiftningarna och hoppas också att ombuden röstar igenom motionen från Malmö. Dock så föreslår jag en ändring i motionen så att en öppning tillåts. Öppningen ska tillåta en diskussion om vi döva ska inkluderas i lagen eller om vi ska få en status där miniminnivån är minoritetsgruppsstatus eller bättre.

Ni som vill läsa essän är välkomna att kontakta mig så skickar jag den :)

/Jenny Nilsson

 
Allmänt | | En kommentar |
Upp