Julkalendern lucka 24: önskelista

Nu närmar Dövhallens julkalender sitt slut.

I denna julkalender har vi lyft fram all möjligt kring dagens tolktjänst i Sverige - allt från statistik till personliga fall. Allt i en sann strukturell diskriminerings anda. Detta händer på grund av en förlegad och missanpassad tolktjänst.

Vår önskelista ser alltså ut så här:

  • En nationell tolktjänst (så det blir lika för alla i hela landet)
  • Lyft bort ansvaret från Arbetsförmedlingen, Post-telestyrelsen och landstingen (till dess – alla olika insatser snälla sluta göra olika)
  • Blä för att vara den ofrivilliga patienten (Socialdepartementet kanske var rätt myndighet i begynnelsen då döva skulle bli hjälpta och absolut inte klara sig själva. Nu är det hög tid att tolktjänsten slutar ses som en hälso- och sjukfråga. Finansdepartementet och Kulturdeparmentet skulle kunna dela på ansvaret för tolktjänsten, tycker vi)
  • Anpassa systemet till dagens verklighet (döva gör karriärer och är aktiva på den demokratiska arenan, faktiskt)
  • Ta bort begreppet vardagstolkning (det är en rättighet att få tolk till alla situationer i livet, inte enbart på vardagen)
  • Förbättrade arbetsvillkor för tolkarna (så att någon vill jobba som tolk)
  • En klarhet i vad tolktjänst faktiskt kostar på nationell plan (jämfört med landsting då de måste ha  ofantliga höga administrativa kostnader)

Den här presenten är till Sveriges Dövas Riksförbund (som redan idag gör ett fantastiskt och viktigt arbete). Denna julkalender kan ni t.ex. skriva ut och sedan ge den till valfri politiker/tjänsteman/tolkcentralchef. 

Från Dövhallen: God Jul! Till er som inte firar jul; ha en riktigt skön torsdag!

Allmänt | | 2 kommentarer |

Julkalendern lucka 23: Tolk till den demokratiska arenan

Dagens tolktjänst motarbetar demokratins principer för döva, hörselskadade och dövblinda. Den inskränker medborgerliga rättigheter i den demokratiska arenan med ansvar- och finansieringsprincipen.

Nuvarande tolktjänst har allvarliga brister och som Dövhallen lyft fram i denna julkalender. Vi skulle säga att detta är allvarligt när döva, hörselskadade och dövblindas medborgerliga rättigheter inskränks på grund av inkompetens, ekonomiska intressen och en ovilja till förändring.

Här berättar vi två fall om hur tolkning till förtroendeuppdrag och att synas och höras i den demokratiska arenan ser ut idag.

En har fått ett förtroendeuppdrag via en dövförening att representera i en nämnd för att bevaka och lyfta teckenspråksfrågor för hela länet. Detta år har det varit fyra möten, och tre av fyra beställningar togs av tolkcentralen - det var inga problem. Men den fjärde beställningen var det plötsligt stopp. "Tolkcentralen ska inte ta detta uppdrag för den ska betalas av nämnden och därför kommer vi inte lägga in beställningen i systemet." 1. Varför problem först nu? Känns lite på måfå, ibland får en tolk till förtroendeuppdrag och ibland får en inte tolk. Beroende på tolkcentralens humör. 2. Att de inte lägger in beställningen alls tycker vi är mer allvarligare?! Det leder till statistiken blir missvisande och tolkcentralen får guldstjärna för att de lyckats leverera tolkuppdrag men i själva verket har de satt i system att neka beställningar när det kommer till ansvars- och finansieringsprincipen. Hur gick det sen med det dära mötet? Jo nämnden tog kostnaden och tyckte att det var märkligt och tjänstemännen skulle undersöka vidare. Det finns ju en risk att nämnden i fortsättningen inte vill ta tolkkostnader och därmed välja bort dövkompetens. Det finns många intresserade döva, hörselskadade o dövblinda som vill engagera sig politiskt eller representera dövsamhället men inte orkar ta detta med tolkcentralen. En stor allvarlig hot mot att få delta i den demokratiska processen på lika villkor.

En blev inbjuden till ett radioprogram för att göra en intervju om politik kring teckenspråk och deafhood. Det var ett ansett radioprogram och självfallet sänder hen en beställning till tolkcentralen. Och önskade ett specifikt bolag och dess tolkar pga vet hen får kvalité och fungerar bra med dessa tolkar, speciellt i ett radioprogram då måste kunna framföra budskapet på ett bra sätt. Tolkcentralen svarade "det är radiobolaget som ska ta kostnaden". Producenten för programmet blev sjukt förvirrad, och personen försökte lösa tolksituationen tillsammans med producenten. Ringde dit och hit. Till slut blev det via en arbetskamrat som tog sig an uppdraget o produktionsbolaget betalade en timmes tolk. Innan intervjun startades så diskuterade alla inblandade hur sjukt allvarligt det var att döva fråntas sin rätt till att synas och höras i demokratiska arenor när betalningsansvaret läggs på den demokratiska arenan. Extremt audistiskt system. Detta sker 2015, helt öppet. Systematisk strukturdiskriminering. Sen kan vi fråga oss vad tolkcentralen gör för att förändra detta - som redan avhandlats i ett tidigare inlägg.

Systemet som finns idag vill döva ska förhålla sig passiva och inte engagera sig i demokratin. En lien historisk kontext till inlägget - SDR kämpade för att tolktjänsten skulle införas i Sverige av just den anledningen - att kunna träffa politiker och driva teckenspråksfrågor. Men nu har det alltmer gått bakåt i utvecklingen - vi tolkanvändare får inte göra karriärer, får inte ta plats i demokratiska arenan och mycket mer annat - klicka bakåt i scrollet så ser du dagens tolktjänst. Ett skämt alltså.

Allmänt | | Kommentera |

Julkalendern lucka 22: O-valfrihet att plugga vad du vill

I 21 dagar har vi lyft alla möjliga problem och absurda saker inom tolksystemet i Sverige idag. Men det finns ett område där det brukar fungera väldigt bra - och det är utbildningstolkning. Om du studerar på universitet och högskola idag får du generellt tolk och bristen är låg. Men det finns problem även här - till exempel svårigheter att byta bort tolkar en inte trivs med på grund av att universitetet har avtal med ett visst tolkbolag. På grund av att universiteten är låsta i avtal med vissa tolkbolag innebär det att en döv student kan tvingas ha en tolk som inte alls fungerar bra. Vi skrev om ett sådant fall på Dövhallen i oktober 2012, läs det inlägget HÄR

Överlag fungerar det dock bra, såvida du inte vill plugga på en privat utbildning. Då är det tvärstopp och hela systemet räcker lång näsa åt en igen. Det är som att systemet säger ”Hahaha gick du på den lätta?? Trodde du att du skulle få plugga vad du vill och var du vill?? Nähä du. För du använder teckenspråk och du får vackert finna dig i våra regler. För att det är så bara”, om systemet kunde prata alltså, eh... 

För så här är det: vill du läsa en privat utbildning på en privat skola måste skolan betala själv. Och hur många privatskolor vill det? 

  1. Alla
  2. Ingen
  3. Typ ingen

Rätt svar är C. Typ ingen. Vi känner till fall där skolan till sist gått med på att betala för tolk - men det är inte utan mycket bråk innan! Och som sagt sällsynt. 

Det handlar om allt från utbildningar till massageterapeut till KY-utbildningar som på sistone satt käppar i hjulen för många döva för att det är oklart vems betalningsansvaret för tolkar är på KY-utbildningar. 

Dövhallen har även fått in ett annat fall, där en person ville gå en kurs på Folkuniversitetet men inte kunde gå den för att de nekade att stå för tolkkostnader. Det är allvarligare eftersom Folkuniversitetet är statligt och får statsbidrag för de extra kostnader det kan innebära att se till att alla människor kan ta del av deras folkbildning. Förmodligen har de bara sagt nej som en ren reflex - en pengabesparingsreflex som allt fler i samhället verkar lida av idag. Ärendet är inte avgjort än, så kanske kommer Folkuniversitetet ändra sig, det hoppas vi, och det vore det rimligaste.

Slutsatsen är alltså att i Sverige idag kan du inte studera vad du vill. Du kan studera så länge det är en utbildning som ligger på universitet eller högskola men sedan tar det stopp och du blir beroende av privata aktörers goodwill (och som vi vet har privata aktörer generellt inte så mycket goodwill...). Så mycket för den valfriheten.

Medan tolksystemet på universitet och högskolor fungerar väldigt bra är det en helt annan sak ju högre du klättrar på den akademiska stegen. För doktorander eller anställda på universitet och högskolor gäller inte samma regler, så döva doktorander eller universitetsanställda har små möjligheter att få tolk i sitt arbete - vilket i förlängningen innebär att de har små möjligheter att bli doktorander från första början eftersom universiteten inte vill ta den kostnaden och hellre anställer någon annan. HÄR kan ni läsa en artikel om ett sådant fall, där universitetet öppet sa att de inte kommer anställa en döv person för att de inte kan (vill) ta den kostnaden, och heller inte är skyldiga att göra det. Läsvärd artikel om hur bisarrt systemet är. Här har vi också exempel på hur systemfelet att bara den döva personen är tolkanvändare drabbar döva. Om en döv person undervisar på universitetet till en hörande klass, är det ju den icke-teckenspråkskunniga klassen som är i störst behov av tolk. Läraren behöver inte tolk för att undervisa, hen kan undervisa för fullt, men eleverna behöver tolk för att kunna tillgodogöra sig informationen från läraren. Men det godkänner inte systemet idag. 

Vad systemet indirekt säger är alltså att det är helt okej att döva pluggar på högskolor och tar akademiska poäng, men bara upp till en viss gräns (någon måtta får det vara!). Det finns inget förhållningssätt till döva tolkanvändare som vill utbilda sig eller jobba inom akademin. Det saknas en översyn och helhetslösning för hela landet! 

Allmänt | | Kommentera |
Upp