Dövhallen - Julkalendern lucka 4: Att önska tolk

Julkalendern lucka 4: Att önska tolk

Det här inlägget är skrivet utifrån Västra götalands län och utgår därför från det här länet. Det kan skilja sig från andra län. Har du en berättelse från något annat län? Skicka in den till oss! Skriv i kommentarsfältet eller maila till [email protected]. Vi berättar aldrig ditt namn och din identitet för någon annan, om du inte själv vill det. Det går att kommentera anonymt.

Som tolkanvändare kan man ha vissa möten som man upplever som för privata/känsliga/viktiga för att ha "vilkensomhelst" tolk - ett möte kan handla om mycket komplicerade saker för att översätta på svenska till teckenspråk, eller något möte som också är en mycket intim situation, som en förlossning till exempel. "Vilkensomhelst" tolk kan vara en ny och ung tolk eller en som bara är olämplig på grund av att personkemin inte stämmer med en. En tolk ska kunna samarbeta med tolkanvändaren (den hörande och den döva) så mötet går smidigt till.
Det går bra att göra så t ex i Stockholm där tolkanvändaren beställer en tolk och väljer ut vem som ska tolka i förväg. Som en förlossning som inte har ett tidsbestämt datum, då är tolken i beredskap under ett tidsspann på ca fyra veckor.

Att välja tolk i Stockholm: LÄNK

Enligt ett beslut fattat 2012 av Mikael Forslund, förvaltningschef på Västra Götalands län, står det :
"Det har blivit vanligare att tolkanvändare önskar en namngiven tolk till ett tolkuppdrag, och att man väljer bort vissa tolkar. Det betyder att det blir färre tolkar att välja bland för samordningen. Enligt gällande regler kan man välja bort enstaka tolkar om man har sakliga skäl. Det kan handla om att det råder en jävsituation, eller att man har svårigheter att förstå den aktuella tolken. Dessa regler ska gälla även i fortsättningen. Om tolkanvändare fritt skulle få välja tolk, så skulle det leda till ökade kostnader, mer tolkbrist och en sämre arbetsmiljö för tolkarna." LÄNK

Ur tolkanvändares perspektiv:
Ett dövt par intervjuades av dövas tidning: LÄNK
Om förlossningen där de inte fick önska tolk.

En annan mamma som närvarade vid sin frus förlossning där de fick kämpa för att få önska tolk. Om den processen låter vi Camilla Jablonski berätta själv:

På svenska

"Hej! Jag är inte van med att filma mig själv för det känns obekvämt. Men nu gör jag det för jag behöver berätta något om tolkar till förlossningen. Jag och min partner ska bli föräldrar i början av februari. Jag vill ha en bra tolk till förlossningen men jag tror att det blir ett problem.

Jag är döv och min partner är hörande men kan teckenspråk flytande. Jag själv har stort behov av teckenspråkstolk till förlossningen, det händer ju mycket under en förlossning och jag ska kunna hänga med i allt som sker. Jag har hört om en del problem med tolkar till förlossningar, till exempel förra året då min lillasyster inte fick en bra tolk, hon valde att helt strunta i att ha tolk med under förlossningen. Istället bad min lillasyster en privatperson som kunde teckenspråk att ställa upp.

Jag tycker att det är inte okej, så jag kontaktade chefen på Tolkcentralen och bokade ett möte. Jag hade många frågor om tolk vid förlossningen, hur det går till med att få tolk till förlossningen och så. Chefens första svar var att de hade beredskapstolkar tillgängliga för sådana situationer och dem ska vi använda. Om förlossningen sker på "kontorstid" så kan vi få de tolkar som jag önskar mig. Då frågade jag varför det gick förut att beställa de tolkar som jag känner mig bekväm med till en förlossning, men inte nu längre? Svaret var ekonomin, då de har ett belopp för beredskapstolk och det då är dessa tolkar som är i tjänst. Chefen nämnde också att det inte blev bra med önskade tolkar förut eftersom det hände att tolkar sov och missade meddelandet så det innebar att tolkanvändaren ändå inte kunde få tag på sin önskade tolk. Tolken kunde ha tagit en ledig kväll och ha druckit, eller så jobbade tolkarna gratis.

Jag förstod inte riktigt och då tog chefen upp att "alla som har haft beredskapstolkar vid förlossningen har varit nöjda!". Det är OK om folk är nöjda med sina tolkar men jag vill kunna få veta vem som ska tolka vår förlossning. Vår förlossning är en av de största händelserna i våra liv och vi vill inte att vem som helst ska vara med. Vad som helst kan hända, båda bra eller dåliga saker. Det blir intimt i en förlossningssal. De flesta par vill oftast uppleva förlossningen själv men det finns de som tar med en förälder, med det menar jag att de flesta får välja vilka som får vara med under förlossningen. Vi måste ha en teckenspråkstolk med oss för att jag ska kunna kommunicera med alla, jag kan alltså inte "bara" strunta i teckenspråkstolken. Det är viktigt för oss två att vi båda hänger med i vad som händer fullt ut.

Tolkchefen höll med men skyllde på de regler som finns och att det inte gick att göra något åt. Men chefen skulle försöka kontakta de två tolkar som jag specifikt önskade mig om de kunde tänka sig att jobba som beredskapstolk under en viss period. Okej, hur? De har regler för det går inte att "boka" tolk för en lång period men som alla vet så sker förlossningen oftast inte på beräknad datum. Det var det enda de, Tolkcentralen kunde göra, men jag anser att det inte är tillräckligt.

Då tog jag upp att jag har några tolkar på svartlistan, de som jag absolut inte ville ha. Om det skulle vara så att "svartlistade" tolkar skulle ha beredskap då förlossningen sker, hur gör de då? Svaret var att jag kunde säga nej och då kommer den andra beredskapstolken. Men OM jag skulle säga nej en gång till så är det mitt eget val att jag valt bort tolkar till förlossningen.

Jag tycker att det är väldigt tråkigt att det kan bli så här. Jag menar, hur ofta kommer jag att uppleva en förlossning. Jag är 27 år och det är min första förlossning, då vill jag ha min önskade tolk! Jag tycker att det ska vara undantag vid önskemål om tolkar vid en förlossning. Jag vill inte låta vem som helst komma, även om denne är bra eller dålig, denne ska inte dela vår förlossning med oss. Men jag är medveten om att jag måste ha en teckenspråkstolk för att ha full kommunikation.

Jag försökte komma med förslag och olika lösningar men ingen respons. "Beredskapstolkar ska det vara!".

Chefen föreslog att jag kunde kontakta VGDL (Västra Götalands Dövas Länsförbund) eller VGR (Västra Götalands Region) och att vi skulle hålla kontakten fram till förlossningen för att se över vilka som arbetade som beredskapstolkar. Ska jag vara nöjd med det? Nej.

Då sa jag att jag var lycklig och njuter av graviditeten tillsammans med min partner, men nu kan jag inte njuta eftersom jag kommer att oroa mig för VEM som kommer till vår förlossning.

Eftersom chefen tidigare nämnde att vi kunde önska oss tolk om förlossningen skulle ske under kontorstid så frågade jag om det gick att önska tolkar från andra företag som har avtal med landstinget. Nej var svaret. Varför? Nej, ni får inte önska er andra tolkar som inte är anställda hos oss.
Vi har en lista på 4 tolkar som vi kan tänka oss att ha, men ändå blir det ett nej eftersom dessa inte är anställda hos landstinget. Jag undrade hur det går med tolkbyte för en tolk kan inte jobba hur länge som helst? De svarade att det är upp till beredskapstolken att meddela sin kollega om denne skulle bli trött, sen bytes tolkarna ut när de blir trötta. Vilket innebär att vi kan få 3 olika, eller mer under vår förlossning. Nej tack! Max 2 tolkar tack. För det blir mycket att förklara för varje ny tolk som kommer, återberätta vad som hänt och vi måste tänka på att sätta in tolken i situationen vi befinner oss i. Och sen när vem som helst kan komma innebär det att jag inte känner mig trygg i att kommunikationen flyter på då inte alla tolkar kan avläsa mig. Då blir det att jag får anpassa mitt teckenspråk. Det finns två tolkar från tolkcentralen som jag känner mig avslappnad med. Det är det jag behöver till vår förlossning, för det kan hända mycket under en förlossning. Då behöver jag inte oroa mig för att tolken inte skulle förstå mig. Det är något jag inte kan acceptera, att det blir hinder i kommunikationen i en krissituation på grund av missförstånd.

Jag tror att jag har berättat allt nu. Jag sa faktiskt till tolkchefen att jag inte kommer att ge upp, jag kämpar tills vi får de tolkar vi vill ha.

Tack för att ni tittade och ni får gärna ge tips och råd! Diskutera gärna detta, för jag vill ha en bra tolksituation vid vår förlossning.

Ha det så bra!

På svenska:

"Här är en sammanfattning/”översättning” i textversion av vad jag berättar om i filmen. Tidigare publicerade jag en film om tolksituationen vid vår kommande förlossning och det mötet jag då hade med enhetschefen för tolkverksamheten. Resultatet av det mötet blev inte så bra – vilket ledde till att vi bland annat gjorde en anmälan till patientnämnden samt tog kontakt med verksamhetschefen för tolkcentralen. På detta mötet deltog jag, min fästmö Emelie, en representant från VGDL Kenneth, enhetschefen, verksamhetschefen, tolkbeställnings-/samordningchef samt två tolkar från tolkcentralen. Båda tolkarna var bra men den ena tolken hade svårt emellanåt att förstå mig och enhetschefen själv gick in och översatte ibland.

Vi diskuterade länge fram och tillbaka och verksamhetschefen sa tidigt i mötet att hen hade bristande kunskaper kring just den teckenspråkiga verksamheten eftersom hen nyligen var tillsatt. Men hen var förstående och kunde verkligen lyssna och tog till oss det vi sa. Hen poängterade själv att vi uppenbart hade blivit dåligt bemötta av tolkverksamheten redan från början och det i sin tur lett till att vi nu satt på detta möte.

Verksamhetschefen skulle återkomma efter ca två veckor till oss. Vi kände oss nöjda efter mötet och upplevde det som ett bra möte där vi hade blivit hörda och sedda. Efter ca två veckor fick jag ett mejl. Vi hde blivit beviljade de två tolkar vi önskade och de skulle då ha jour och finnas för oss vid vår förlossning. Underbart!!! All oro och all den spänning vi känt föll som stora stenar från våra ryggar. Nu kunde vi slappna av! Så fantastiskt att vi faktiskt vann detta – känslan var obeskrivbar! Nu kunde vi njuta. Jag mejlade tillbaka till verksamhetschefen och frågade hur vi skulle gå tillväga nu, skulle vi kontakta tolkverksamheten för att diskutera upplägg och planera etc. Jag fick svar att det behövde vi inte – nu skulle vi lita på att dom skulle göra sitt jobb utifrån våra önskemål och bara avvakta.

Vi fick sedan ett mejl från tolkverksamheten med information om hur vi skulle göra när det väl var dags, vilka tider vi skulle ringa och vart etc. Dock hade de ”endast” beviljat två veckor – ca en vecka innan beräknad nedkomst med dena ena tolken och ca en vecka efter beräknad nedkomst med den andra. Men vi orkade inte tjafsa, vi hade ju i alla fall fått de tolkar vi ville ha och de hade lyssnat på oss och förstått hur viktigt detta var. Vi blev förvånade men glada och det betydde ju iaf att just den tolken är med oss hela förlossningen – fantastiskt!

Sen var det dags. En tidig morgon gick vattnet hemma och vi ringde direkt till tolkverksamhetens samordning så att de kunde ringa och förbereda tolken. Det kunde ju ske när somhelst eller i alla fall under dagen. Vid 12 skrivs vi in på sjukhuset och tolken kommer sedan till oss ca en timme efter. Allt är precis som det ska och känns jättebra och tryggt. Timmarna går och förlossningen fortskrider som den ska. Allt känns som sagt jättetryggt och Emelie kan verkligen koncentrera sig på värkarna och smärtan istället för att vara orolig för hur det funkar med tolken.

Det blir kväll och klockan blir ca 21. Tolken säger plötsligt då att hen snart måste gå och att beredskapstolk kommer istället. Vi tittar chockat på varandra. VA?! Tolken ser lika chockad ut. Tolken tror att vi visste om att tolken hade begränsad tid. Nej, detta var absolut ingenting vi fått information om. Inte någongång, någonstans i något mejl eller vid samtal med tolkverksamheten har de informerat oss om att tolken har begränsad tid och kanske måste gå från förlossningen. Emelie är öppen ca 9 cm, värkarna och smärtan är där hela tiden. Vi blir förkrossade. Beredskapstolk – NEJ! Absolut inte. Vi blir helt tomma, det går knappt att känna något alls. Vi försöker bara ta oss igenom varja värk – och emellan sitter vi som fågelholkar – och gråter. Vad är det som händer.

Den beredskapstolk som arbetade den kvällen är bra javisst, men hen kan inte förstå mig till 100%, det var samma tolk som var med på mötet med verksamhetschefen. Det går inte, och absolut inte vid en förlossning. Tolken lämnar rummet och vi försöker diskutera hur vi ska göra – vi måste ta ett beslut. En värk, försöka prata, en till värk, försök nu ta ett beslut. Alla känslor och all oro som vi känt under graviditeten inför tolkning vid förlossningen var nu tillbaka. Det var ju detta vi absolut inte ville ha. Det var ju just detta vi kämpat mot. Nu sitter vi här – snart ska få vara med om det bästa som finns, vi ska få träffa vårt barn. Men mitt i allt blir vi fråntagna vår glädje och den byts ut mot förtvivlan – sorg. Emelie känner starkt att det går verkligen inte med beredskapstolk, och jag känner detsamma, det skulle inte fungera.

Vi blir tvungna att ringa en ”privattolk”, ja eller vad ska man säga. Hen kommer och vår tolk går. Vår tolk hade jobbat hela dagen från tidig morgon och nu fram till 23, hen var tvungen och det var vad hen hade blivit tillsagd. Under förlossningen blev det ändå bra med tolkningen. Men det var ju inte det det handlade om – det var ju inte så det skulle bli. Emelie oroade sig för om allt fungerade med tolkningen under tiden och mellan värkarna – det blev inte som vi hade tänkt.

Förlossningen gick bra och det fungerade men det här som hänt med tolken förstörde. Det är det värsta vi upplevt. Det inträffar också en lustig sak morgonen därpå. Då möter jag vår tolk utanför sjukhusområdet. Det verkar som hen kanske arbetat för någon annan då på morgonen. Men va?! Hen jobbar först fm sen med oss på förlossningen sen arbetar hen nästa dag igen. Hen kunde varit med oss och varit ledig dagen efter eller så kunde man väl hitta någon lösning? Vi ringde ju ändå till samordningen på tolkverksamheten direkt när vattnet gick på morgonen. Då kunde de väl meddelat tolken det så hen ex kunde vila innan det var dags och samtidigt då sparat de timmarna till oss. Det är synd. Men det är så fruktansvärt att vi inte fått någon som helst information kring detta. Sårade och helt förkrossade – riktigt riktigt sårade!"