Dövhallen

Jättebra frågor ni tar upp!! En annan fråga jag alltid har funderat på:
Varför har herrmatcher alltid mer publik än dammatcher? Och varför blir tjejer alltid uppmuntrade till att titta på killkompisar som spelar match, men killar "behöver inte" titta på tjejkompisarnas matcher?

Och fortsätt med voddcasten, jeg digger dem!

Jag tycker det är fult av arrangörerna som gav pris (medalj) av choklad till dam innebandy. Jag vet att denna cup blev inofficiell men de behövde inte ge damerna choklad i medaljform?

Det var förnedrande tyckte en av damspelarna, hon var inte ute efter att ha en riktig medalj men choklad när herrarna fick riktiga medaljer? nja... där var gränsen tyckte hon.

Äntligen att ni tar upp såna frågor!! Själv är man en 16 årig tjej-fotbollsspelare som har upplevt olika motgångar när det gäller genusen. På rasterna för något år sen trodde killarna aldrig att vi tjejer kan spela fotboll med dem. Vi har envisat å bevisat/kämpat så många gånger. men nu idag i stort sett de har accepterat oss och de har sett det själva och nu frågar de oss om vi vill lira! Vi

Kul med dövvodd! Finns vissa saker som är ganska självklara (för mig), som att herrsporten är roligare att titta på, då män är mer fysiskt starkare och snabbare. Men damsporten kan förstås utvecklas mycket mer om samhället ändrar attityden (som chokladmedaljerna på dövis).
En fråga: Hur menade ni med att unisex-tröjorna är anpassade efter killar? Har aldrig i mitt liv hört ett sådant påstående och tror att ingen tjej har klagat heller. Hur skulle tröjorna i så fall se ut om de var anpassade efter både tjejer och killar enligt er?

Precis som Albert så blev det lite förvirrande för mig kring unisex ämnet. Där var ni nog inte riktigt klara med vad ni vill säga i mina ögon för jag finner inte poängen med hur man beställer tröjor. det är som att diskutera hur H&M tänker kring formen och storlek för herr och dam kläder. tänker de på unisex eller vad ni nu ville få fram. Sen när det gäller dam idrotten i fråga om fördelningen av tid i hallarna kan man fundera på hur pass seriösa damerna är i sin idrott. Låt oss ta Hephata damer och herr futsal, så tror jag att det som väger är att herrarna är aktiva i serier medan damerna är aktiva först är SM är aktuellt. Sen så pratade ni om fördelningen av coacher. Jag tror att i och för sig att både damerna och herrarna har coacher som ligger på samma nivå. Skulle inte säga att Belan är bättre än Petur och Gustaf (fast vad vet jag) men ni pratar ju rent allmänt också så jag tror att tränar frågan handlar mer om vilka som vill träna vem, knappast om vilka som får vem som tränare. Utöver det så finns det absolut manga andra saker som kan diskuteras som Paulines kommentar bland annat.

Choklad som medalj och riktiga till männen? Frugud!

Sen är "unisex" fortfarande skräddarsydda efter den manliga kroppen. Det har säkert sina anledningar till att varför tjejer ska ta emot den modellen, kanske ingen har klagat för att det har funkat men fortfarande skräddarsydda för den manliga kroppen.

Och hur seriösa tjejer är kring idrotten?
Ja, vi ska ifrågasätta våra tjejer som alltid, sen stenålderns tid.
Sen beror det kanske på att de inte får någon uppmuntran (i skolan, fritidsgård, hemma - blir de uppmuntrade av fritidsledare, gympalärare, föräldrar ?) ... Ska det inte diskuteras istället för att diskutera HUR seriösa de är utan VARFÖR är det så?

"Choklad som medalj och riktiga till männen? Frugud!"

Den är absolut inget som jag och Albert stöder och förstår inte hur de tänkte där. Jag sitter själv i styrelsen för Hephata och även trots att det inte är styrelsen som bestämde detta så kommer jag klart att dra upp frågan om varför det är så.

När det gäller hur seriösa tjejer är kring idrott så är det inte meningen att det ska ses som kritik utan snarare det kan diskuteras. Jag tänker förstås på det Malin och Mia pratade om kring mammor och bristen av förebild samt att många (?) väljer att sluta och då kan man tänka på vilka resurser finns det att satsa på. Det handlar inte endast om brist på ledare utan hur villiga är de som vill, att kämpa utan att ge upp vid motgång, man kan alltid lyckas hur mycket motgång man än stöter på. Det handlar om att visa framfötterna och SM kan ju bland annat ses som ett tillfälle genom att prestera bättre kring sin idrott och därmed får respons.

Romel... Killarna tar ofta kam över alla tjejer... har jag varit och är oseriös med min idrott? Hanna? Therese? Cissi? Nanette? Katrin? Ja finns tusentals namn, tom min mormor (som har SM guld och deaflympics silver). Det finns MÅNGA MÅNGA oseriösa killar. Vi pratar aldrig om dom? Varför fokuserar vi ofta på oseriösa tjejer? En undran!

Ang mammor som slutar efter ha fått barn är det så överallt, många går ner i arbetstid osv kan det vara så att pappor inte tar sitt ansvar...
Och håller med Johanna, fokuset på oseriösa tjejer är för stort och noll på oseriösa killar - bara för att jämföra.

Dambasketen är en klass för sig på damsidan och publiken ser det också. Därför får de mer publik jämfört med andra damidrotter. Spelar man bra, kommer folk. Så är det även på herrsidan, t.ex så börjar folk komma till IK Hephata fotbolls seriematcher först när laget började prestera och vinna matcher.

Istället för att diskutera hurvida seriösa damer och killar är vill jag vinkla diskussionerna åt en annat håll. Det är nog lika seriöst och oseriöst på både dam och herrsidan. Vi fick ju bland annat se att ett lag i futsalmästerskapen värvat ihop ett lag som gått till final. Där hade de endast en eller två killar som kommer från regionen där föreningen representerar. Är föreningen seriös där? Satsar de på att utveckla sina egna spelare?


Tror att problemet bland tjejerna ligger redan inom barn- och ungdomsidrott. Där finns det större fokus på killarna inom dövidrotten och dövskolorna som bedriver idrottverksamhet på fritids. En väldigt bra exempel är basketen som är mycket bättre jämställt jämte andra idrotter. Där har tjejerna väldigt engagerade ledare som ser till att de fått tillräckligt med mängdträning och stötting. Därför når de enorma framgånger trots en väldigt begränsad spelarunderlag, måste där säga att det är ett fenomen.

En annan exempel är att tjejfotbollen i Stockholm t.ex kom igång ganska nyss när engagerade ledare klev in där och började leda. Vi kunde då där se resultat snabbt. Kan då säga att det finns många tjejer som vill idrotta och utveckla sig mer men inte fått de rätta resurserna.

Hur ser det ut när halltiderna fördelas redan när i de tidiga åldrarna? Hur mycket uppmuntrar föreningarna sina damspelare att gå vidare till ledaruppdrag när de spelat klart?

Istället för att gnälla om att hur arrangörerna lägger upp spelschemat för att ha kvar publiken till sista matchen ska vi fokusera på hur vi kan utveckla damidrotten så det blir jämställt med herridrotten. Men där vill jag också säga att det är ge och ta båda från spelarnas och föreningens sida.

Tror att alla håller med om att om vi låter en damlandskamp i basket spelas sist så kommer publiken garanterat att stanna kvar?

Kunde kanske valt bort att skriva "istället för att gnälla om hur arrangörer lägger upp spelschemat för att ha kvar publiken till sista matchen"

Menar att man ska fokusera åt andra hållet, inåt i klubbarna. Hur klubbarna styrs, IK Hephata till exempel har flera kvinnor på olika positioner. Då borde det vara rätt bra där.

Men för nån vecka sen satte jag och diskuterade damidrott med en sektionsledare och en damaktiv. Sektionledaren uttryckte sin frustration över att man inte lyckats med att få in en kvinna i sektionsstyrelsen eller fått igång ett stabilt damlag i sektionen. Damspelaren uttryckte då i diskussionen att man funderar på att kanske återbilda damsektionen då tjejerna upplever att det inte fungerat.

Viljan finns tydligen där men man kanske inte nått varandra riktigt.

Förändringen måste först komma i klubbarnas verksamhet sen kommer det att bli som ringar i vattnet tror jag. Då påverkas arrangemangen, publikens attityd med mera.