Varför är teckenspråk inte ett krav?









Länken
kommer att försvinna inom kort så jag har laddat upp print-screenbilden om ni inte hann läsa den. 


- Jag fastnade på meningen "Även intresserade utan formell kompetens i teckenspråk är välkomna med sin ansökan" .
- Och ja, jag vet att jag trollade bort den fortsättningen på meningen så att det blir rejält vinklat: 
" men måste då vara beredda att lära sig teckenspråk." 

Det blev droppen när jag läste att körkort är ett krav. 
Vilket teckenspråk INTE är det. 


Jag blev då skogstokig och skrev statusuppdatering på facebook:
"Nu är jag mycket förbannad på Vänerskolan eller SPSM. Vad är det för simpla idioter som jobbar där?! Bär de ens på stolthet som jobbar där???? 
"Även intresserade utan formell kompetens i teckenspråk är välkomna med sin ansökan" står det i a
nnonsen.
Det är inte okej att anställa lärare som inte kan engelska på engelska skolan till exempel men det är visst okej att anställa person som inte kan teckenspråk år efter år och år efter år (typ 200 år). Barnmisshandel är vad det är. (hallå, har ni någon döv anställd? Inte sen... 50 år eller aldrig?) "

Ja, jag skulle kanske välja mina ord bättre. Och jag kom på sen att jag har faktiskt FB-vänner som jobbar inom SPSM. Idioter behöver de inte vara. Jag tror att några av dom är riktigt bra på det de gör. 

- Sen fick jag en kommentar att jag skulle ta reda på fakta först. Det faktum är att de har faktiskt en döv anställd. (?) Ok, det får jag ta tillbaka. 

Sanningen är att jag orkar inte göra research. Utan att låta mina egna känslor styra över och chansa. Få folk reagera och kanske blir det till en förändring. Sen får jag kanske ta tillbaka och kanske be om ursäkt för något fel som jag har sagt och sårat. I det här inlägget innehåller kanske grava faktafel men jag får då lära mig. Men....

Be om ursäkt kan jag minsann göra! 
Vilket SPSM har uppbarligen svårt att göra detsamma. Att be om ursäkt för sina elever.
För elever som har gått på deras skolor. I typ 200 år.


Vi kan förstå att det är brist på teckenspråkiga som är kompetenta på det Vänerskolan söker. 
Då tar de hellre någon hörande som inte kan barnens språk och låta henom lära sig sen.

Det har fungerat förr.
Några lärare som kan teckenspråk helt flytande idag.
Något vi nästan alla har erfarat.


Men titta nu. 
Nummer 1:
Hur många är de av alla som har fått chansen att börja jobba som teckenspråkets *analfabet har lärt sig teckenspråk så snabbt och bra på det sättet? 
- I mitt fall: en av 5 lärare på hela grundskoletiden. Hur har det egentligen fungerat på det sättet sen år 1981 tills i dag?
*För min del får alla som inte kan elevernas språk - Teckenspråk som är faktiskt riktigt språk klassas som analfabet
 
Nummer 2: 
Hur menar de egentligen med att vara beredd att lära sig teckenspråk? Kan de teckenspråk då när de börjar jobba med barnen i behov av teckenspråk? 
- Vad jag tycker: "Du är välkommen att börja hos oss när du har lärt dig teckenspråk om ett halvår, kanske."
Men så har det inte fungerat på min tid. De fick arbeta med oss samtidigt som de lärde sig på någon kvällkurs. 
Jag menar faktiskt så att de kunde  N O L L  teckenspråk. 
De fick döva lärarassistenter som hade ett arbetsuppdrag - försöka få oss som var kraftigt okoncentrerade lyssna på.... Honom som inte kunde teckenspråk. 
Men rektorn tyckte att han kan. Alfabet. Och några ord. Det är teckenspråk. Vi får nöja oss med det. 
De undervisade kanske i svenska och SO. 
Vi satt och fick lyssna på "HEJ!  J......a....g      *hur säger det? just det - H.....e.....t....e......r     K-r-i-s-t-i-a-n"
Vi fick förstå via bildspel och fick läsa så mycket själva som möjligt. 
Sen kom det en till lärare.
En till. 
Och de som har faktiskt jobbat i 20 år och kan lika mycket som den här Kristians första dag. 
Vi pep till i bland. Studierektorn kom och hade alltid samma argument: 
"De här har lärarutbildning och är medlemmar i facket så dom ska och kan vi icke avskeda. 
TYST NU JOBBA NU!!!!! " blev hennes utsago varje gång vi vågade ifrågasätta. 

Fungerar det på samma sätt i dag? Eller vad menar ni med att vara beredd lära sig teckenspråk - samtidigt hen får en tillsvidaresanställning (tänk om att hen blir som de anställda som har fastnat i sitt föråldriga talat teckenspråk trots arbete över 10 år ???) 




Ja, nu ser ni hur svårt är det för mig att inte ta med min egen barndom och känslor in det här inlägget. 
Men jag känner ändå ett behov att berätta om mina egna upplevelser av det här som en elev på Vänerskolan och klasskamrat till elever som bodde på elevhemmen. 
När de inte vet bättre. Vilket jag inte gjorde. Tills jag började på gymnasiet där jag fick våga säga till att läraren inte kan undervisa oss på grund av analfabetism. Hen fick ställa in eller ordna tolk innan. Vi skulle ställa krav på att ha ordentligt undervisningsspråk så kunde vi lära oss något! 
wow att vi har de rättigheterna! 
Men de här barnen har inte börjat på gymnasium och får leva med föråldriga disosaurierna till teckenspråkets analfabeter som använder talat teckenspråk även år 2012 i tron att det inte finns några bättre alternativ! 


Sen finns det andra argument som att de inte tycker teckenspråk är nummer ett (så som jag tolkar det):
I det här fallet - elevhem, ett andra hem för barnen. 

1. Det finns hörselskadade barn som behöver tal.  
2. Det finns telefon någon måste kunna tala med.
3. Det finns hörande syskon (+CODA) som behöver hörande föredöme. 

Jag tar snabbt död på de argumenten genom att säga att det finns redan gott om dom som kan tillgodose behoven med. De är många. De minns jag från min tid så väl. De som inte förstod mina skolkamrater. De som inte kunde hjälpa mina klasskamrater med läxor. 
De som bad min trötta klasskamrat ta på sig hörapparat för att kunna få henne höra och lyssna på personalen att hon ska gå och lägga sig nu. En kamrat ville alltid åka hem varje onsdagar där ingen personal som förstod henne jobbade då. 
Allt på grund av teckenspråk de inte kunde. 


Och SPSM tycker sig ha rätt att ställa KRAV på körkort men inte teckenspråk? 
Om de ställer krav på teckenspråk kan de göra ett säsongsarbetsavtal med den nya och sen har rätten till att avskeda henom om hen inte fixar teckenspråk efter kanske halvår då skyddar allt fackligt och sånt väl inte den anställda? 



Har jag fel? 
Genom att tycka att ni ska börja sätta värde på teckenspråk?





/


Mallan







 







Allmänt | |
#1 - - JennyS:

Bra skrivet. Precis så här är det ju, precis så sorgligt. Lätt att glömma bort sig bland allt prat om rättigheter och språktillhörighet - det hela baseras ju på det här att barn vill kunna bli sedda. Så enkelt är det...

#2 - - Mia:

bra att du ryter till! jag blir (lika) skogstokig som dig, det är attityden i sig. År in och år ut göra samma saker mot barn är inte okej. Tack Mallan för ditt viktiga och kloka inlägg!

#3 - - Ola lundström :

Bra skrivet. jag har precis samma känsla som du förr. men har nu gett upp. stå på dig!

#4 - - Gunilla:

Förstår dig, hysterisk själv, trots att tsp blivit erkänt som undervisningsspråk 1981 har inte mycket förändrats.. jag minns redan DÅ frågat myndigheten och andra om de kunde acceptera ta hit en lärare från England att undervisa svenska barn efter 20 timmars svenskundervisning... Nääää sa de med förvånade min... Hur f-n hade(r) de mage att undervisa döva med så dåliga teckenspråkskunskaper... man måste skrika, bråka, protestera... dags för uppror igen?!

#5 - - Sopif:

Heja Malin! Du säger precis det som många känner men inte orkar göra något åt. Det känns som att det finns alltför många kryphål överallt där folk kommer åt, utan att vi lyckas stå upp för oss och stoppa dem. Vi läcker så att säga, själva dövkulturen i och med att samhället försöker bortse från teckenspråkets betydelse för oss som är livsberoende av detta språk. Vad kan vi göra åt det? Ja det är enormt frustrerande! Att våra skolor håller på att försvinna, och att vi integreras bland icketeckenspråkiga situationer, förminskar vårt språks betydelse kraftigt. Många barn kommer bli identitetslösa, och känna sig vilsna... Jag känner inte så stort hopp, men jag gläds med de få teckenspråkiga barn som redan har stark personlighet. De är få men de finns, vi måste satsa allt vi kan på dom! Låt inte samhällets nonchalans få barnen tro att de inte kan vara döva längre... Kram!

#6 - - Anonym:

Bra reagerat! MAn har ju haft sådana situationer som man "accepterat" och sedan bleknar minnena. Nu påminns jag om att vi ofta fick "undervisa oss själva" på gymnasiet med icke teckenspråkskunniga lärare och NOLL tolkar.
På Manillaskolan var det dock bättre. Men så var det en gyllene ålder då, 80 talet och teckenspråkets självklara plats då.

Svar: Ja, vi glömmer så lätt. För att vi inte orkar, klart vi ska ta Sverige för givet att de ska FATTA att vi ska ha teckenspråk, eller?! Synd att vi 80-talisterna fick uppleva en kort tid där vi fick ha teckenspråk i fred.
None None

#7 - - Malin J:

Fantastiskt bra skrivet!! Självklart är det lätt att låta känslorna ta överhanden ibland - för det här är ett ämne som rör upp mycket känslor, men du har förmågan att be om ursäkt för dina faktafel - det är en egenskap som SPSM och andra stora myndigheter/organisationer ofta saknar. "Vi har rätt och så här är det" säger de, trots att vi som har upplevt detta kommer med invändningar, och rimligtvis borde veta bättre!
Så bra inlägg!

#8 - - Maria Ebbeskog:

Jag tycker det är konstigt att det är så. Om man ska jobba med ett jobb där man måste kunna ett språk bra då borde man ju inte bli anställd om man bara kan det till en 5-årings nivå. Det borde ju gälla teckenspråk också.
/Maria

Upp