Dövhallen

 

Roligt att se att Dövas Tidning trots allt valt att uppmärksamma genus i det senaste numret. Det ska de ha beröm för, och vi hoppas att det bara är en början.

Roligt är också att se vaga ekon av diskussionerna man sett på sociala medier, i texten.

 

Det ger alltså en viss inverkan att prata högt och öppet.

 

Finns det någon som är hågad att hjälpa till med designen av den här bloggen så hojta till; jag varken kan eller har tid att sätta in mig i det just nu.

 

Lovar roligare texter efter sommaren, dessutom;)

 

Nu vill jag länka till Mallans mycket målande sammanfattning av kuppen;

 

http://mallansson.blogg.se/2012/june/min-bildserie-om-deras-agerande-mot-en-enda-p.html 

 

 

och så lyfta fram en välskriven och tänkvärd text av Elsa Brunemalm, som studerar media och kommunikation, nedan

---

 

Dövas Tidning 4:2012

Som vanligt; en intressant läsning av det senaste numret av Dövas Tidning. Här delar jag av mig mina åsikter om det senaste numret. I ledaren första sidan, artikeln sidan 5 och SDUF-ledaren sidan 22 lyftes fram den diskussionen som funnits på sociala medier. Det om sociala konstruktioner. Som Malin, SDUF ordförande, säger: att debatter uppstår är tecken på en hälsosam organisation. Därför tycker jag att det är synd att de heta och stora debatten som funnits på sociala medier inte har återspegelats på samma sätt i tidningen.

Sociala konstruktioner finns. Det är omöjligt att frångå det. Ska vi bara acceptera att de finns? Nja, istället ska vi försöka bli mer medvetna om dem och bekämpa dessa som inte har bra inverkan på jämställdhet. En social konstruktion kan tex vara normen att alla förväntas kunna höra.

Alla våra värderingar är en grund av en konstruktion. Ingenting är alltså helt sant. Och media är något som förstärker olika sociala konstruktioner. Dövas Tidning är idag en av de få skriftliga källor som förmedlar dövnyheter. Det finns inte många teckenspråkiga medier, och de har alltså stora ansvar. Vad de förmedlar ur dagens enorma informationsflöden påverkar oss medborgarna. Det är ingen slump att vi tänker och tycker på ett sätt. Då gäller det att vara medveten om det. Rätt eller fel finns inte, vi måste istället vara medveten om vilka information som förmedlas och försöka tänka ut konsekvenser.

Därför funderar jag också på det andra stora ämnet i det senaste numret; barnen med CI. I ledarspalten och artiklar återkommer den eviga frågan om dessa barnens rätt till teckenspråk, att tala, teckna, eller möjligheten att kunna växla mellan dessa olika kommunikationssätten. Vad SDR och SDUF säger vet många, och det tåls att upprepas. Alla barn oavsett hörselgrad måste få rätt till teckenspråk så tidigt som möjligt. Dövas Tidning är SDR:s medlemstidning. I ledarspalten skriver reportern om en pappa och en son med CI. Sen skriver reportern att han “inte vill ta ställning”. För mig verkar det konstigt. Jag tar självklart ställning mot den sociala konstruktionen om normen att alla förväntas kunna höra. Rätt till teckenspråk är en mänsklig rättighet och det tar jag ställning för.

(Ni hittar texten på Elsas blogg www.brunemalm.se )

---

 

Ha det gott i solen!

/jenny