Dövhallen

Det här fallet vill belysa konsekvensen av att lägga betalningsansvaret hos någon annan än Tolkcentralen enligt ansvars- och finansieringsprincipen (som vi även skrev om 7 och 8 december).

Detta fall är skrivet av en döv förälder till ett coda-barn.  

"För en tid sedan beställde jag tolk till mitt barns utvecklingssamtal, det tredje sedan hen började på den kommunala förskolan. Efter en tid fick jag bekräftelse på att tolk skulle komma. Allt var frid och fröjd och jag såg fram emot det viktiga samtalet. 

Någon dag innan samtalet, när jag kommer till förskolan för att hämta hem mitt barn springer hens förskolepedagog på mig och talar om för mig med en förskräckt min att tolkcentralen ringt förskolan och sagt att de får faktura för tolkningen. 

Jag blev brydd eftersom det aldrig hänt tidigare och fick lova pedagogen att tala med tolkcentralen. 

Redan här blev det en jobbig situation för mig när det ålades mig att ”reda ut” det hela. 

Förskolan har nämligen upplyst oss föräldrar på det ena och det andra sättet om hur snortajt deras budget är. 

Så jag kände tydligt att denna faktura upplevdes av dem som en belastning, även om pengarna egentligen kommer från en och samma skattesäck. 

Enligt Socialstyrelsens dokument "Begreppet Vardagstolkning" står det följande: 

Om skolan tar initiativ till ett möte med döva föräldrar angående deras barns skolgång, t.ex. för ett utvecklingssamtal, bör det vara skolan som är betalningsansvarig för tolkhjälpen. För föräldramöten i skolan bör det vara landstinget som betalar tolkkostnaden. 

 Jag skriver till Tolkcentralen då jag anser att det är vi föräldrar som tagit initiativet till samtalet (det är frivilligt, till skillnad från när barnet går på skola(?)) 

De svarar: 

Förskolorna och skolorna är skyldig att ha elevsamtal även om det är på förälderns initiativ och därmed är de betalningsansvariga.  

Föräldramöten däremot är landstingets ansvar och även om ni skall gå dit på öppet hus och trivselkvällar.

I och med ovanstående kan jag inte göra något mer och meddelar förskolan detta. Pedagogen svarar med ”tack för att du engagerat dig i frågan”. 

Min personliga tolkning är att hen är tacksam för att jag försökte få dem att slippa betala för tolkningen, eller vad tycker ni? 

Jag dryftar saken med en coda-grupp på Facebook. Det visar sig att det varierar stort i hela landet, vissa har inga problem att få tolk till utvecklingssamtalen utan att förskolan/skolan belastas för detta, vissa har upplevt samma sak som jag. 

De mest nedslående svaren var från de som slutat gå på utvecklingssamtalen pga detta och istället låtit sin hörande partner gå själv. Sedan var det en annan vars förskola/skola BETT denne att INTE gå på samtalen (???!!!)  

För mig finns det inte en chans i hela världen att jag skulle hoppa över samtalet. Det sker endast en gång per termin och är det enda tillfället då jag verkligen får ta del av mitt barns utveckling och förehavanden från en stor del av dagen då det inte är med oss föräldrar. 

Alltså gick vi båda föräldrarna på samtalet och jag tänkte – ledsen att det här kostar er men jag vägrar att missa samtalet. 

Detta fall visar hur viktigt det är med en instans som tillhandahåller all tolkning, så att sådana här situationer inte uppstår och får sådana som jag att känna mig som en börda istället för en likvärdig medborgare. Ansvars- och finansieringsprincipen är ett allvarligt systemfel som ger förödande konsekvenser för oss döva/hörselskadade och vår delaktighet i samhället, vilket visats och kommer visas i fler fallbeskrivningar här i kalendern.  

Anmärkning: någon i Facebook-diskussionen nämnde att förskolan bör ha den typen av utgifter med i sin budget, men det är inget jag tagit reda på. Uppenbarligen känner de flesta pedagoger inte till saken med tanke på det bemötande som många av föräldrarna i tråden upplevt från sin förskola/skola.

En annan fundering: Kan detta få konsekvensen att privata förskolor nekar barn plats på grund av att de har en (eller fler) förälder som använder teckenspråkstolk i sin kommunikation?