Dövhallen

Jag tror inte att någon har undgått att en grupp döva genomförde civil olydnad förra helgen då de tyckte att det behövdes då vissa saker ännu idag inte är ok.

 

Områden som arbetslivet, tolkning, bemötande och beslutsfattanden utan att döva är med och påverkar sin egen situation är några saker som fortfarande haltar efter stort.

 

Jag som döv har stött på mycket okunskap både sig hos privatpersoner men också inom olika offentliga sektorer.

 

Det som jag tycker är värst är sjukvården. Jag är höggravid och hela förra veckan har jag haft en ordentlig influensa och legat däckad. Först efter flera dagar kände jag att jag kunde orka masa mig till vårdcentralen. Ringde dit via min bildtelefon och bokade tid. Sen kom vi till frågan om teckenspråkstolk.

 

 

"Jag vet inte hur man gör" sa personen som jag pratade med. Jag svarade att det ingår i ens arbetsuppgifter och att all information om teckenspråkstolk finns på nätet.

 

"Ok, jag ska försöka. MEN om jag känner att det är för svårt - är det okej att vi kör utan tolk?" Frågade personen. Jag svarade rakt ut att nej - det är inte okej. Jag ska ha en teckenspråkstolk på plats när jag kommer. (Det var tre timmar kvar).

 

Personen lyckades ordna tolk och besöket gick bra.

 

Det är bara det att jag känner att den attityden / osäkerheten finns överallt. Och inga tydliga riktlinjer inom sjukvård, polisen, räddningstjänsten när det väl dyker upp en döv tomte som behöver teckenspråkstolk.

 

Jag kan inte säga att jag tycker att alla ska lära sig teckenspråk och veta allting. Men när det kommer till offentliga sektorer tycker jag att det är jätte viktigt att det finns riktlinjer och lite kunskap. Döv person = kan behöva teckenspråkstolk = vi ringer efter en.