En diskussion kring frågan om teckenspråket som nationell minoritet i Sverige. Har vi rätt folkrättslig status?

Jag vill lyfta fram dessa frågor som jag har stött på under mina studier på masterprogrammet i mänskliga rättigheter hos Göteborgs universitet. Vi har studerat minoritetsgruppers folkrättsliga status och tittat extra på mänskliga rättigheters konventioner och olika dokument. Under kursen störde en sak mig totalt och det är det svenska teckenspråkets ställning i Sverige. Jag minns att det blev jubel här i Sverige när språklagen antogs men är det verkligen något att jubla över?
 
Jag har tittat på teckenspråksutredningen (SOU 2006:54) och turerna kring om teckenspråk skulle vara del av minoritetsgrupperna här i Sverige eller inte. I utredningen lyftes SDR:s arbete med att teckenspråket skulle ha Europarådets stadga för regionala språk och minoritetsgrupper rättigheter som ett territoriellt obundet språk. Och det pekades på att teckenspråket redan har stark ställning i Sverige från 1981.
 
I förslagen till språklag (SOU:2008:26) lyftes teckenspråk igen i eget avsnitt där utredningen har behandlat frågorna kring ”teckenspråkiga” och teckenspråket utifrån tre politiska perspektiv d.v.s. språk, handikapp och demokratiskt. Varav det grundläggande perspektivet har varit det språkpolitiska.
 
Förslaget beskrev hur minoritetsspråkskommitténs tycker att teckenspråket inte kan omfattas av minoritetsspråkskonventionen på grund av dess övergripande syfte som kulturkonvention ska stödja historiska språk som del av Europas mångkulturella arv. Och kommittén refererar för det andra att teckenspråkets funktion inte är i första hand kulturell utan ett kommunikationsmedel för döva (SOU:1997:192) På grund av kommitténs beslut föll teckenspråket utanför konventionens huvudsakliga syfte som kulturkonvention.
 
Utredningen fortsätter med att citera teckenspråksutredningen (SOU:2006:54) där det lyftes fram att dövas tvåspråkighet i större utsträckning är monokulturell eftersom teckenspråket till stor del förmedlar samma kultur som det svenska språket. Detta innebär att till skillnad till de kulturarv som är förknippat till de talade minoritetsspråken är det kultur som döva får ofta majoritetssamhällets. Så därför kunde teckenspråket inte räknas till skyddet och främjandet av språket som del av ett kulturarv.
 
Jag anser att en enorm miss har gjorts i med antagandet av att teckenspråk är i första hand ett kommunikationsmedel. Utredningen med de tre politiska perspektiven har hoppat över eller förytligat den mänskliga rättighet som dövas kultur och identitet är. I artikel 30.4 av Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som också lyftes fram i utredningen betonar vikten av att ”personer med funktionsnedsättning ska ha rätt på samma villkor som andra till erkännande av och stöd för sin särskilda kulturella och språkliga identitet, däribland teckenspråk och dövas kultur.”
 
Dövas kultur och identitet har ett stark folkrättsligt stöd och det motsvarar inte i den paragraf som teckenspråket fick i språklagen dvs. 9 § ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket” Det är den enda som skrivs om teckenspråket i språklagen förutom artikeln om att ”den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket”.
 
Alltså så fick dövas kultur, identitet och kulturarv ingen plats i Språklagen medan Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk har bland annat i paragraf 4 § att ”de nationella minoriteterna har möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige och att barnens utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt”. Som ni ser finns det skillnad på hur minoritetsgruppernas rättigheter jämfört med teckenspråkets status inom lagstiftningen. Skillnaden leder till problem med att kräva våra fullständiga rättigheter.
 
Jag tycker att det är djupt beklagligt att okunskapen hos utredarna och missarna har lett fram till att dövas kultur och identitet har hamnat mellan stolarna. Våra mänskliga rättigheter som döva uppfyllts inte och följer inte konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Jag anser att det är viktigt att vi kräver den rättmätiga status och folkrättsligt skydd för vår kultur, identitet och språk där en bättre status leder fram till att döva barn får bättre skydd till att delta i dövas kultur och utveckla sin identitet utan att behöva ifrågasättas.
 
Jag hoppas och vill se en fortsättning på kampen till att få en ställning där vår kultur och identitet och språk skyddas och bevaras. Utredningen har en bra poäng i att vår kultur, identitet och språk är mer komplext för att passa in i ramarna men det betyder inte att vi ska nöja oss med det svaga skydd vi har idag. Min slutsats är att språklagen inte är något att jubla över och jag hoppas att min artikel startar en ny diskussion kring hur vi ska förbättra vår skydd och status i det svenska samhället.
 
/Jenny Nilsson
Allmänt | |
#1 - - JennyS:

Väldigt tänkvärt-och ganska skrämmande att detta inte uppmärksammats tidigare? Men det är väl onödigt att älta detcsom varit.
Om du kan säga det-hur skulle du börja vägen mot att formulera den här språklagen så att den ger oss det skyddet vi nu saknar?
(För vi kan ju inte börja i den ändan antar jag-finns ku ingen liknande lag för grupper i motsvarande situation,eller?) du har kommit med en bra problemformulering dock-det är ju en jättebra början!

#2 - - Isabella:

Jättebra skrivet! Så viktigt! Som jag uppfattar det "täcker" språklagen bara språket i sig och det är väl ett steg längre fram till målet - även om det absolut inte är tillräckligt pga det problem som du nyligen belyst.

Regeringen har tillsatt en utredning om att barnkonventionen skall bli svensk lag eller ej, om regeringen föreslår lag banar det nog vägen för att mänskliga rättigheter för människor med funktionsrättigheter KAN också bli lag - kan dock tänka mig att vägen dit blir väldigt lång. Har varit ett långt lobbyarbete för barnkonventionens ställning här i Sverige.

#3 - - Jenny Nilsson :

Jenny du har rätt. Jag tycker att för det första måste representanter för döva tex dövorganisationerna se över vad språklagen egentligen innebär och sen ändra kurs på sin påverkansarbete så att perspektivet ändras från "vi är klara" till att vi saknar fullvärdig skydd. Det andra tycker jag att om det går så behöver språklagen ändras så att vår kultur, identitet inkluderas på samma sätt som minoritetsgrupperna. Jag ska luska vidare i om det bästa skulle vara att vi inkluderas i minoritetsgrupperna eller skapas en egen grupp som nu med starkare kulturell skydd och status.

#4 - - Jenny Nilsson:

Ja precis Isabella. Det bästa vore om Sverige ändrar på sin dualistiska tradition kring internationella avtal och låter konventionerna bli svensk lag direkt. Då skulle vi döva få ett mycket tydligare skydd. Hoppas som du säger att barnkonventionen banar väg för oss

#5 - - Casper:

Fin artikel - det pekar på en problem som döva kanske "har valt" att blunda för. Dom sista åren har jag börjat leka med tanken på att få teckenspråket in i det svenska språk - likaså norsk teckenspråk in i norsk. Varje gång jag luftar ideen - får jag stort motstånd det pga motståndarna menar teckenspråk är ett eget språk. Forskning har visat det anser de. Forskning kan faktiskt också vara vinklad. Men här tänker jag - attityden kring teckenspråk hade varit så mycket bättre om det hade varit en del av det svenska språket. Teckenspråket gör språket levande typ nåt så. Folk kan välja själva hur de vill framföra sig - grunden är ändå det svenska skrivspråket. Tala skånska, norrländska eller teckenspråk - oavsett gemensamt skrivspråk = Svensk språk.

Det jag vill få fram - är att det är dags med en ny - alltså en helt nytt - filosofi kring teckenspråk och dens ställning. Det filosofin som vi har haft dom sista åren har inte fungerat så bra - då är det dags lämna det och påbörja nåt nytt istället.

Börja titta efter vad svensk teckenspråk och svenska har gemensamt och lyfta fram detta som en styrka.

Får vi dessa politikerna att inse fördelar med teckenspråk även i deras vardag - är halva segern inne. De är ju trots allt bara människor och många beslut kommer till pga politikernas egna personliga önskningar.




#6 - - jennys:

Jenny och Isabella, kan ni förklara det här med att barnkonventionens väg till lag kan jämföras med teckenspråkets, och hur lagarna sen liknar varandra?

Bra med lite bakgrundsinfo!

#7 - - jennyS:

Casper, jag förstår inte riktigt din tankegång? En ny filosofi som går ut på att teckenspråket går upp i svenskan. Hm.. jag ser att du menar att om man kunde ge teckenspråket en aura av att TILLHÖRA svenska språket så ges det en status som det nu saknar. Men är det inte bättre att fortsätta att peka på att teckenspråket i sig är ett fullvärdigt språk? På det viset angriper man ju problemet: de som inte ser att teckenspråket är ett språk. Känns som om du föreslår en riskabel lösning vars kärna ändå är detsamma: att ge teckenspråket sitt rättmättiga status.

Alla språk som talas/tecknas i Sverige ska räknas som svenskt. Där förstår jag hur du tänker.

#8 - - Casper:

Ja, jag lekar ju med tanken. Hmm. Det är flera som efterfrågat en bättre förklaring - det ska jag försöka göra. Ge mig lite tid så återkommer jag med en bättre förklaring. :)

#9 - - Tord Lind:

Bara en kort kommentar.
SDR valde en strategi som gjorde att teckenspråksfrågan lyftes fram och att en statlig utredning om teckenspråket tillsattes. Vi kringgick det stora hindret ”Europarådets stadga för regionala språk och minoritetsgrupper rättigheter som ett territoriellt obundet språk” för att kunna gå vidare. Om SDR inte valt denna taktik – hade det troligen inte blivit någon utredning och inte heller en språklag. Hela tiden har SDR arbetat för att man skulle se teckenspråket som ett SPRÅK och inte bara kommunikationsmedel (vilket det dock också är).
Naturligtvis är språk starkt kopplat till kultur och identitet.
Tillsammans med FN-konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning om särskilda kulturella och språkliga identitet, däribland teckenspråk och dövas kultur – kan vi jobba vidare med frågan. Det är långt ifrån färdigbehandlat hemma i Svedala – vi har en lång kamp framför oss. Det sa men redan när språklagen kom.
SDR-kongressen kommer nu i juni att behandla vår dubbla identitet (språk/kulturtillhörighet och funktionsnedsättningstillhörighet – hur vi själva ser på detta och hur samhället gör det. En forskning behövs!
Det även finns en motion, som handlar om att teckenspråket inte motsvarar det nationella minoritetsspråken.
Hoppas det blir upplyftande diskussioner och behandling av dessa motioner.
Mvh
Tord

#10 - - Ola Lundström:

Hej! Jag har läst Jenny Nilssons artikel flera gånger för att kunna smälta in mig i den situationen så att jag kan skriva rent spontant och saklig. jag är väldigt tacksam över att det lyfter upp frågan till debatt. För det första, vill jag som döv förknippa mig till språkperspektiv istället för funktionsnedsättningsperspektiv. Där har SDR gjort ett steg framåt är att flytta från HSO perspektiv till Lika Unika perspektiv och jag har insett nu mer och mer i lokalnivå b.la träff med politiker och tjänstemän är att de har nu börjat förstå oss rent språkperspektiv och att de börjar inte se oss som funktionsnedsättning. Mycket jobb återstår, men man vill då helst se oss som DÖV,HÖRSELSKADADE,TECKENSPRÅKIGA ANVÄNDARE utan att tappa fokus på språkperspektivet. Det är en del av värdegrund vi står för. Det är identitet vi alla ska ge varje människa där man kan indentifiera sig i ett sorts folkgrupp och att teckenspråket utgör en grund till värderingar och rättigheter.Jag anser att vi är på rätt väg men behöver ånga upp tempot och vi har duktiga tjänstemän i SDR och andra inblandande som kan hantera det här frågan på bra sätt.B.la Tords kommentar hur SDR har strategiskt arbetat fram språklagen för oss är ett bra exempel. Efter kan ma implettera b.la. Genusperspektivet, deafhoods perspektivet. Så är våran ställning mycket stark då om vi fortsätter jobba. mottot "Tillsammans är vi starka!" det blev visst lång inlägg men....//Ola

#11 - - Tord Lind:

Har diskussionen avstannat?
Med vänlig hälsning
Tord

Svar: Hej Tord! Nä nä diskussionen har inte avstannat, den tog bara en lång paus. Jenny är i slutspurten i sina studier innan sommaren. Jag vet att hon ska återkomma o diskutera vidare! /Mia
None None

#12 - - jenny S:

Ja tord, det verkar så? Fast mycket av den diskussion som bubblar före och efter inlägg här förs INTE i kommentatorsfältet här på bloggen:) Tror dock att det i o m Jennys artikel inte fanns så mycket att diskutera. Ord och inga visor där

#13 - - Jenny Nilsson:

Hej!
Vad roligt att läsa alla kommenterar här! Läs gärna inlägget som jag nyss publicerat där jag följer upp diskussionen.

Tord - tack för ditt kommenterar, jag håller med om att Europarådets stadga var ett stor hinder och är imponerad över hur SDR lyckades kringgå hindret. Europarådets stadga för regionala språk och minoritetsgrupper rättigheter som ett territoriellt obundet språk har inte implementerat CRPD och EU har ratificerat CRPD så jag hoppas att vi får se en förändring där också. Det skulle då underlätta andra stater inom EU att få rätt status för teckenspråk. Jag har läst en artikel av Batterbury där hon visar hur Europarådets stadga om minoritetsspråk först bara erkände talade språk som kvalificerad till att inkluderas i stadgan. Fantastiskt hur mycket okunskap det finns på alla politiska nivåer. Säg till så skickar jag artikeln. SDR har gett avslag på Malmös motion om minoritetsspråk så det blir roligt att diskutera i Malmö.

Vi syns där. :)
Jenny

#14 - - Kristofer P:

Hej Jenny!

Jag vill bara berätta att Jag håller med en projektarbete om Språklagen. där vi lyfts fram teckenspråk språkliga Status som minoritetsspråk. det är bara höra av dig om du vill snacka, dock vi är bara gymnasieutbildade men jag har kontakter med språkrådet och Örebros Wesign mötesforum.

Kristofer.

Upp